Vill ta tillfället att påminna om att fndebatt.se välkomnar fler personer att komma med i debatten om FN och FN-organisationer, exempelvis genom att här skriva inlägg eller kommentarer. För att få lite fart i debatten väcker jag här en kontroversiell fråga, som jag tycker det varit alldeles för tyst om. Det handlar om vilken bild av världen som officiellt förmedlas genom FN-förbundet, speciellt vad gäller konflikter.
Webbplatsen Globalis presenterar sig som ”en interaktiv världsatlas och ett digital uppslagsverk” med fakta om olika länder, baserat på material från Norska FN-sambandet som översätts av Svenska FN-förbundet. Där finns bland annat många artiklar om konflikter i världen. Då jag exempelvis läser om Libyen blir jag dock väldigt frågande inför den bild som ges av kriget som utkämpades där under 2011. Bland annat Ola Tunander har visat på helt andra uppgifter i sin bok Libyenkrigets geopolitik – humanitär intervention eller kolonialkrig?, som Köpings FN-förening tagit upp i motionen ”Förhindra att FN missbrukas” (nr 13 i sammanställningen av motioner inför kongressen 2018).
Vem fattar egentligen besluten om vilken världsbild som FN-förbundet sprider genom Globalis? Är det acceptabelt att FN-förbundet ger en bild som kan tolkas som att rättfärdiggöra moderna kolonialkrig?
Hej Sven!
Det är viktigt med källkritik, i alla riktningar. Ola Tunanders bok är inte oproblematisk, vilket bland annat Expressen uppmärksammat:
”Den Oslobaserade fredsforskningsprofessorn Ola Tunanders nyutkomna bok kan därför verka välkommen. Han säger sig vilja montera isär fjolårsdebatten om Libyen, med sikte på just krigarljuget, konfliktens utländska intressenter och medieslarvet. Det låter lovvärt och lovande, men Tunanders bok utmynnar olyckligtvis inte i en sansad justering av historieskrivningen – bara i spegelvända förenklingar och ännu mer hysteriska konspirationsteorier.
Det borde kanske inte komma som en överraskning. I vintras uppmärksammades professorn för sin teori om att Israel kan ha organiserat Anders Behring Breiviks terrorattentat; mål och medel för hans forskning är uppenbarligen desamma i dag. Tunander sållar systematiskt fram de källor som stöder hans egna idéer, tolkar alla motstridiga faktauppgifter till Khadaffis fördel, och hänfaller själv åt de mest halsbrytande förenklingar.
Det hela utmynnar i en fladdrig anklagelse om att Libyenkriget hade planlagts sedan flera år, av antingen Israel eller sionismens hantlangare i Vita huset.
Enkla invändningar hade kunnat resas vid varje steg i resonemanget, men Tunander låtsas inte om dem, utan fortsätter oförtrutet framåt mot sin stora intrig – och har sen mage att avsluta boken med ett kapitel om vikten av god källkritik. Man bleknar.”
Se här: https://www.expressen.se/kultur/platt-fall/
Jag har inte själv läst boken, men vill bara peka på att det finns olika åsikter om Tunanders böcker. Han fick samma typ av kritik om konspirationsteorier och selektivt val av fakta när han tidigare skrev om de eventuella u-båtskränkningarna på 80-talet.
Hej Niklas! Som du säkert förstår ser jag det på ett lite annat sätt och är inte rädd för Tunander bara för att han fått hård kritik. Olika former av brännmärkning upplever jag ofta drabbar den som ifrågasätter vad vi gör här i Väst, men jag tror ifrågasättandet är viktigt för förbättring. I vilket fall vill jag säga att du är välkommen i debatten.
Tänkte på en annan aspekt av Globalis text om Libyen. Där står i nuläget att Libyen har ”en ganska hög levnadsstandard, med ett väl utvecklat välfärdssystem”. Är det gamla uppgifter som råkat bli kvar? Deras ”Human Development Index” var på topp 2010, men har sedan fallit.