Här på fndebatt.se har vi i ett annat inlägg tagit upp frågan om ny ordförande för FN-förbundet, som ska väljas på kongressen den 16-17 juni 2018. Där har ordförandekandidaterna fått möjlighet att presentera sig närmare och det finns möjligheter att ställa frågor till kandidaterna.
På kongressen ska också en ny förbundsstyrelse väljas. Avsikten med det här inlägget är att vi ska få veta lite mer om alla andra kandidater till styrelsen, både de som föreslås av valberedningen och övriga nominerade. En del information om kandidaterna finns under punkt 11 i kongresshandlingarna.
Alla nominerade som vill är välkomna att i kommentarer till detta inlägg utveckla vad de står för. Eftersom jag själv kommer från Köpings FN-förening vill jag gärna lyfta två frågor, som vår förening motionerat om, eftersom vi hoppas det kan bli viktiga frågor för styrelsen att arbeta vidare med. Jag skulle uppskatta mycket om styrelsekandidaterna vill berätta hur ni ser på:
1. Frågan om kärnvapenförbud (det finns fyra väldigt lika motioner om detta, nr 1-4).
2. Frågan om att förhindra att FN missbrukas (motion 13).
Andra är givetvis välkomna att i kommentarer exempelvis lyfta frågor som ni tycker är viktiga och vill veta hur styrelsekandidaterna ser på (i så fall kan det vara praktiskt att bygga vidare på numreringen så nästa fråga blir nr 3 osv). Eller vill du förorda någon av styrelsekandidaterna?
Tack för möjligheten och inbjudan till oss som är nominerade till förbundsstyrelsen att här presentera oss lite närmare. Jag börjar med att infoga den presentation som redan finns på förbundets hemsida. Längre ner försöker jag ge lite svar på de frågor som Sven Ruin lyfter i inlägget, angående min syn på frågan om kärnvapenförbud och frågan om missbruk av FN.
Jag heter Petter Ölmunger (f1980) och jag kandiderar till Svenska FN-förbundets styrelse. Jag har ett stort intresse och engagemang för Förenta Nationernas idé och för Svenska FN-förbundets mål och verksamheter.
Sedan 2014 sitter jag i styrelsen för Stenungsund, Tjörn & Orust (STO) FN-förening. Jag gillar styrelsearbetet: att skapa gemensamma mål för föreningen, och att tillsammans, utifrån ledamöternas och medlemmarnas olika gåvor och förutsättningar, samarbeta för att försöka uppnå bästa möjliga resultat. Det är lärorikt och givande på många sätt. Jag har även erfarenheter av styrelsearbete i andra föreningar och organisationsformer. Jag tror att jag successivt har byggt upp en ganska god förmåga att både kunna utveckla och driva på projekt och att samtidigt bidra till ett konstruktivt och tryggt mötes- och samtalsklimat. Om jag får förtroendet så hoppas jag därför kunna bidra till en god kommunikation i Svenska FN-förbundet, både internt i styrelsen och externt i styrelsens samtal med kanslipersonal, föreningar, medlemsorganisationer, enskilda medlemmar och med samhället i stort.
För ett demokratiskt FN
Sedan 2011 är jag nationell samordnare för kampanjen för upprättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA-kampanjen), ett globalt nätverk av parlamentariker, representanter från civilsamhället och aktivister som verkar för en demokratisering av vårt globala samhälle genom upprättandet och det gradvisa utvecklandet av ett direktvalt FN-parlament. FN behöver demokratiseras. Inte bara för att det är moraliskt viktigt att ge mänskligheten en röst i våra globala beslutsprocesser, utan också för att FN ska kunna få den legitimitet som krävs för att organisationen ska kunna möta våra stora globala utmaningar på ett mer effektivt sätt. Därför vill jag gärna särskilt driva denna fråga i och genom förbundsstyrelsen. Läs mer om UNPA-kampanjen här: http://www.unpacampaign.org
Hur ser jag på frågan om kärnvapenförbud?
Kärnvapenhotet är en av mänsklighetens ödesfrågor, ett hot mot hela den mänskliga civilisationen och mot livsförutsättningarna på jorden även bortom den mänskliga existensen. Den grekiske antike filosofen Herakleitos hävdade en gång att kriget ”är alltings fader”. Jag tvivlar på att det någonsin har varit sant. Men säkert är att i vår globaliserade tidsålder, och med tillgången till en ofattbart förödande kärnvapenarsenal, så är det tvärtom så att krig potentiellt kan komma att innebära alltings slut inom loppet av bara några timmar. Kärnvapnen måste bort. Jag stöder förslag om att FN-förbundet ännu starkare driver på för en svensk ratificering av det internationella avtalet om ett kärnvapenförbud.
Samtidigt skulle jag vilja problematisera denna fråga något, och visa på kopplingen till frågan om ett demokratiskt FN. Frågan om kärnvapenförbud är inte ny. Redan Generalförsamlingens allra första resolution upprättade en kommission med uppdraget att ta fram förslag ”for the elimination from national armaments of atomic weapons”. I Ickespridningsavtalets artikel VI, från 1970, står det att de fem officiella kärnvapenmakterna – USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina – ska bedriva förhandlingar “on a Treaty on general and complete disarmament under strict and effective international control.” De folkrättsliga grunderna för en kärnvapennedrustning finns alltså redan sedan länge på plats. Men för att i praktiken verkligen kunna genomdriva detta kommer det behövas helt nya beslutsfattande institutioner och en ny global säkerhetsordning som bygger på lag och rätt snarare än som idag på militär styrka. Jag tror att nyckeln här är en demokratisering av FN och upprättandet och det gradvisa utvecklandet av ett FN-parlament.
Den andra frågan som Sven Ruin efterlyste svar på handlar om missbruk av FN. Det finns mängder av exempel på hur FN:s medlemsstater har utnyttjat organisationen för att hävda sina egna nationella intressen snarare än att ta agera utifrån mänskliga rättigheter och globala intressen. Det kan till exempel gälla hot från en medlemsstat om att dra in bistånd till en annan medlemsstat om inte denna röstar eller agerar i FN på det ena eller andra sättet. Det kan också gälla militära interventioner med stöd i Säkerhetsrådet såsom nämns i motion 13 i fallet Libyen, likaväl som situationer då Säkerhetsrådet och dess medlemmar har undlåtit att intervenera såsom till exempel under folkmordet i Rwanda 1994. Många fler exempel kan nämnas på hur FN har missbrukats på olika sätt. Huvudproblemet som jag ser det är att det fortfarande i FN saknas institutioner som kan fatta beslut utifrån globala intressen. Beslutsprocesserna i såväl Säkerhetsrådet som Generalförsamlingen bygger i allt väsentligt på nationella regeringars intressen. Det saknas därför demokratiska beslutsorgan och effektiva verktyg att inom och genom FN ställa den globala politikens aktörer till svars för sitt agerande, eller brist på agerande. En demokratisering av FN löser förstås inte alla problem. Det kommer fortfarande finnas missbruk av organisationen. Det gör det i alla politiska system. Men vi som tror på demokratins principer, och vi som tror att demokratiska strukturer i alla fall avseävärt kan minska risken för maktmissbruk, vi bör se att upprättandet av ett FN-parlament av yttersta vikt om vi vill nå större framgång i denna fråga.
Detta var några av mina tankar utifrån Svens frågor ovan. Tveka inte om ni vill fråga mig mer om det jag har skrivit här, eller om annat som ni undrar om.
Vänligen
Välkommen till fndebatt.se Petter och tack själv! Demokratisering av FN är en stor fråga. Hoppas vi kan återkomma med en fördjupad diskussion om det, vilket kan göras exempelvis genom ett separat inlägg här på fndebatt.se.
Hej Sven och alla andra! Tack för möjligheten att presentera mig och andra på den här sidan.
Jag heter Niklas Carlsson och sitter som ledamot i förbundsstyrelsen, där jag varit en aktiv och drivande ledamot sedan 2006. Sedan 2009 har jag också varit en del av arbetsutskottet, som träffas mellan styrelsemötena för att förbereda dessa och hantera mer akuta ärenden. Jag upplever att jag har ett stort förtroende från både andra styrelseledamöter och från kansliledningen.
Tidigare har jag varit ordförande in Kalmar/Ölands FN-förening och Kalmar läns distrikt, men har nu flyttat till Karlskrona. Jag arbetar som projektledare för ett samarbete mellan UNESCO-världsarv, och har tidigare varit kommunikationschef på Länsförsäkringar. På fritiden ägnar jag mig åt min familj, vandring, odling och renovering av vårt fina hus. Jag har också precis blivit pappa till en fantastisk liten flicka som heter Linn.
Jag har fått äran att representera förbundet i olika internationella sammanhang och har också på regeringens uppdrag förhandlat för Sverige i FN i New York med 150 andra länder om frågor kring hållbar utveckling (bland annat om ökenspridning och kvinnors rätt att äga marken de brukar i utvecklingsländer).
Vid förra kongressen sa jag att jag ville arbeta för att FN-förbundet ska få en starkare folkrörelse och verka för en hållbar utveckling i en fredligare värld. Det gäller fortfarande, och genom mitt aktiva arbete i styrelsen gör jag min insats. Nedan skriver jag lite om vad jag gjort sedan förra kongressen, och vad jag vill göra framöver.
Under 2017 fick jag förtroendet att utreda styrelsens arbete och ge förslag om hur det kan bli effektivare. Förslagen har nu till större delen införts, vilket bidrar till att styrelsens arbete med att leda förbundet har blivit bättre.
Jag har också drivit igenom ett beslut om att vilka länder vi ska vara verksamma i ska fattas av styrelsen, inte av kansliet. Detta har lett till att vi stoppade samarbetet med ett FN-förbund, då de inte kunde redovisa hur de använde projektpengar på rätt sätt (som styrelse får vi ibland fatta sådana trista men nödvändiga beslut). Mitt initiativ kring detta sparade sannolikt en hel del arbete och pengar åt FN-förbundet.
Det är också glädjande att mitt förslag om ett större projekt kring Agenda 2030 tillsammans med SKL har lett till att vi nu bedriver ett projekt för att utbilda kommuner om hur de kan arbeta med hållbarhet och de 17 målen.
Jag har även bidragit på andra sätt, men dessa tre är kanske de mest påtagliga.
Under den kommande perioden vill jag arbeta för att få fart på folkrörelsen och se till att vi syns mer i frågor som hållbar utveckling, fred och demokrati.
Med utvecklingen i omvärlden behöver vi göra mer för att motverka extremism och odemokratiska krafter. Jag vill att FN-förbundet undersöker möjligheten att stötta demokratiska krafter i länder där utvecklingen går åt fel håll, som till exempel i Turkiet och Ryssland.
Jag känner att vår folkrörelse har tappat fart de senaste åren, trots att många frivilliga gör storartade insatser. Men vi behöver fler medlemmar och synas mer i sociala medier, traditionella medier och ute bland folk. Ledningen kan ha en större roll, och se till att arbeta mer ute i landet för att stötta lokalföreningarna. Jag tror också att föreningarna kan bli bättre på att använda möjligheten till att söka projektbidrag tillsammans med andra FN-föreningar runt om i landet, för gemensamma insatser.
Vi behöver:
-Utveckla vårt arbete som ledande organisation kring Agenda 2030
-Hitta samarbeten med demokratiska krafter i länder där auktoritära ledare blir starkare
-Förbättra stödet till våra lokalföreningar, synas mer i massmedia och på plats runt om i landet
-Bli snabbare på att agera när våra frågor dyker upp i debatten
På kongressen kommer jag att vara föredragande på flera motioner och propositioner, och har fått förtroendet från mina styrelsekollegor att hantera några komplexa frågor, till exempel kärnvapenfrågan. Jag ser fram emot att träffa alla ombud och övriga deltagare, och hoppas vi får en spänstig men respektfull debatt kring många spännande frågor.
Välkommen till fndebatt.se Niklas och tack själv!
Vill även passa på att påminna den som läser detta om möjligheten att här själv ställa frågor till kandidaterna. I så fall gäller det att logga in på fndebatt.se. För att kunna göra det behöver man först registrera sig (se menyn högst upp).